This is an old revision of the document!
Table of Contents
Slagfältet
Där mötte mig helandets wigant,
bärandes den atrokiska eldsklingan.
Min mäktiga válkaskara nedkämpade
den helande wigantens illa rustade råttflock.
Jag stötte den primitiva urtidens
föråldrade klinga i wigantens buk,
och skarprättade denne med ett nackskott,
så att hennes livsblod vattnade jorden.
Eldens atrokiska armament
– så kraftlös som föråldrad klinga –
tog så formen av en zandarmisk pistol,
av första modell, av kopparlegering.
Den atrokiska elden har fyllts av ny styrka,
som tidigare ej skådats i denna värld,
och den ska vara frihetens tecken för alla
som av kriget frälses från förtryck.
Kämpfer, detta är det Eviga slagfältet
där en oändlig befrielseinsats pågår.
Värna om er skara, så som den värnar om er,
och gläds åt er frihet och jämlikhet.
Vet, att jag är Lagen,
jag är Čykeln,
jag är Zandarmabog,
i evighet.
– Utdrag ur Zákodex Zandarmaboga
Världen är ett enda stort slagfält, där ett oräkneligt antal Kriegsscharen strider mot varandra om de begränsade levnadsresurserna. Ingen växtlighet lever på Slagfältet, och de djur som bevandrar dess jord och beflyger dess himmel tycks snarare vara rena manifestationer av Kriget än naturliga biosfära organismer.
Ingen dag-och nattcykel existerar, och himlen är ständigt jämngrå och avger ett jämnt skymningsaktigt sken. Mängden regn och fukt kan variera mellan vattenfylld lervälling, snustorr öken och allt däremellan. Fukt kryper in genom kläder och dåligt uppsatta Scharläger. Damm sätter sig i ögon, näsa, mun och lungor vid marsch. Alla väder är lika illa på Slagfältet.
Teknologisk nivå och materiell kultur
Den vanligaste nivån och stilen på Slagfältet är ungefärlig 1700-talsnivå. Vad som används och hur det används kan dock variera stort gentemot historisk verklighet, beroende på de helt annorlunda förutsättningarna som råder. Denna stil kallas vanligtvis för Anschisk stil.
Ibland förekommer vissa vapen, dräkter, utrustning och annat materiell som har en stil och teknologi som påminner om tidigt 1900-tal. Dessa är relativt ovanliga och starkt förknippade med krigsguden Zandarmabogs Adjunktorer (Kommissarer). Den kallas ofta för Zandarmisk stil, och är extremt fruktad på Slagfältet.
Kriegsscharen
Kriegsscharen – Krigsskaror – är nomadiska grupper som rör sig över Slagfälten i konstant sökande efter livsnödvändigheter eller undvikande av faror. Nästan alla på Slagfältet tillhör en Krigsskara. Skaran är ditt hem, din familj, din sociala grupp och ditt folk. Inom skaran är alla jämlika, och har lika mycket att säga till om i gemensamma beslut. Det enda som skiljer olika individer åt inflytande inom när det gäller olika områden är tilldelat ansvar, kunskap, färdighet, erfarenhet och liknande. De flesta andra skaror är fiender och konkurrenter om Slagfältets resurser, och även om tillfälligt Verbund, Armenfried eller Feuerruhe råder mellan er kan du aldrig lita på någon från en annan skara. De flesta skaror talar Anschsprache.
Namn på Anschiska skaror
De flesta Scharnamn tycks härstamma från personnamn, och anses i de flesta fall vara namnet på en människofödd gud – en “Ansch” – som grundat skaran. Många skaror berättar sagor och legender om deras grundande Anschers stordåd.
- Schar des Alberfaust
- Schar des Ardalied
- Schar des Elbenlied
- Schar des Engelmal
- Schar des Erlgund (is nicht mehr 🪦)
- Schar des Friedhelm
- Schar des Heidwerner
- Schar des Heilwig
- Schar des Immelban
- Schar des Irmingund
- Schar des Isoldrun
- Schar des Konstantina
- Schar des Mechtgunda
- Schar des Nebelheimer
- Schar des Reindrang (is nicht mehr 🪦)
- Schar des Walkürung
- Schar des Walpurga
- Schar des Wickerung
Nestgeborna skaror
Vissa skaror talar inte Anschsprache, utan talar istället ett språk som ofta kallas för Zandarmprache. Dessa kallas die Nestgeboren Scharen (nestfödda, “nästesfödda”?). Mildweidister kallar det ofta nedsättande för Dämmersprache.
- Čata Alateplý
- Čata Čestmíra (nejít 🪦)
- Čata Květky
- Čata Pavla
- Čata Ptíry
- Čata Skarvila
- Čata Stríky
- Čata Zarwíly