Jag säger er: Att Město är perfekt. Att Lěgo är perfekt. Att Čyklo är perfekt. Vi Stadsmedborgare är alla kuggar i Městos maskineri, noder i Čyklos graf, paragrafer i Lěgos text. Vi är delar av en perfekt helhet, men varje del är inte perfekt. Kuggar kan skära, paragrafer kan felrepresentera, noder kan divergera. Var ligger då skulden för dessa imperfektioner? Hos delarna själva, hos deras upphovsmakare, eller hos själva systemet?
     Jag säger er: Att ingen skuld finns, och att sökandet efter skuld är fruktlöst. Själva perfektionen i helheten ligger i förmågan att åtgärda imperfektioner genom att kassera och ersätta imperfekta delar. Reparatören, administratören och skriftställaren letar inte skuld. De kasserar och ersätter, vilket är deras ålagda uppgift som kuggar i det perfekta maskineriet.
     Jag säger er: Att varken den skärande kuggen eller den plikttrogna reparatören bär skuld, och att ingen skuld står att finna i denna församling bland varken dömda eller verkställande. Låt reparatören utföra sin ålagda arbetsuppgift, så att det perfekta maskineriet kan operera i evighet.
     – Zákodex-pastor Ackemíras förkunnelse inför avrättningen av 13 dömda exčykliker, Distrikt Centrum Förutsägbarhetens predikstorn 359-29-11

Město – “Staden” – är evig och oändlig. Město breder ut sig åt alla håll, och fungerar som ett jättelikt maskineri som ingen har överblick eller kontroll över. Inget förändras någonsin i Město, och allt är som det alltid har varit.

I Město finns inga ljusgivande himlakroppar på himlen och inga årstider. Himlen är konstant enfärgat grå och avger ett evigt skymningslikt bakgrundssken. Dag och natt är bara lagstadgade cykler för stadsbelysning, arbetstider och tidmätning. Ett evigt duggregn och en svag kylig blåst är det enda väder Město känner till.

Väderstreck och universella koordinater existerar inte i Město. Alla kartor och positionsangivelser är baserade på vinklar och avstånd till olika lokala höga landmärken, samt deras positioner i förhållande till varandra. Kartor är oftast linjerade och graderade utifrån ett specifikt riktningspunkt, med cirklar på standardiserade avstånd från punkten och kvadranter baserad på en rät linje mellan denna punkt och en annan riktningspunkt av relevans.

Ett “klockdygn” består av två 12-timmars klockcykler av låg respektive hög belysning – noční (nattetid) och denní (dagtid) – med start och slut kl. 00. En “liten cykel” består av 12 klockdygn och en “stor cykel” består av 30 små cykler eller 360 klockdygn. Efter 360 stora cykler börjar en ny “Stadscykel”. Det existerar inga kalendersystem eller rutiner för att hålla räkningen på stadscykler.

I skrift anges tid i standardformatet N/D+Timmar - Minuter (och eventuellt sekunder) med platshållande nollor för konstant mängd siffror, exempelvis “N00-34” eller “D08-05”. Datum anges i siffror på samma vis (stor cykel - liten cykel - dag), och räknar precis som vid klockslag antalet hela förflutna cykler (snarare än att ange pågående cykel, som i verkligheten), exempelvis 098-21-06. Tid-och datumangivelser är standardiserat över hela Město, och samma klockslag råder överallt.

Kulturen och teknologinivån i Město är löst baserad på verklighetens tidiga 1900-tal och sena 1800-tal. Kultur och språk är homogent över hela Město, även om minimala och ytterst lokala variationer och dialekter förekommer.

Språket som talas är městština – “stadsmål”. Detta motsvaras i verkligheten av västslaviska språk, främst tjeckiska, med enstaka influenser från syd-och östslaviska samt rumänska. Namn och terminologi är hämtat och inspirerat därifrån.

Město är uppdelad i distrikt. Distrikten har nästan alltid namn enligt placering i förhållande till ett eller flera geografiska riktmärken. Flera distrikt ingår i ett stordistrikt. Förutom distrikt och stordistrikt så talas det ibland om distriktsregioner, kärnregioner, planregioner och regionscykler. Dessa har dock inte gemene medborgare någon som helst aning om vad de är för något. Varje distrikt administreras av ett antal nämnder, som ansvarar för distriktets alla verksamheter. Dessa opererar enligt Městos lagar och förordningar, och utifrån vissa direktiv från Stordistriktet. Exempel på nämnder är Distriktsnämnden, Trafiknämnden, Ombyggnadsnämnden, Moralnämnden, Bostadsnämnden och Kriminalnämnden. Distriktens gator, verksinrättningar och arbetsstyrkor är oftast namngivna enligt viktiga och helgade koncept i Město, exempelvis Algoritmgatan, Tankekodsgatan, Den Eviga Trygghetens moralverk eller Vaksamhetens logistiska arbetsstyrka.

Ett distrikts verksamhet är generellt uppdelat i verksinrättningar och arbetsstyrkor. En verksinrättning har fasta lokaler, arbetsuppgifter och rutiner. Verksinrättningens personalgrupp kallas för dess verkslag. En verksinrättning kan vara allt ifrån en fabrik, ett administrativt kontor, en butik, en bar eller en biografsalong. En arbetsstyrka är ett fristående arbetslag med en generell arbetsinriktning, som arbetsplaceras tillfälligt av olika nämnder eller administrativa verksinrättningar. Ofta handlar det om arbete på enskilda projekt, exempelvis byggnadskonstruktion, eller för att förstärka verkslaget på en verksinrättning med varierande arbetskraftsbehov. En medborgares arbetslag är dess familj, och är ofta dess främsta källa till umgänge och socialt stöd. Medborgare kallas ofta för “verkare” eller “stärkare”, beroende på vad för typ av arbetslag de tillhör.

Kärnan i alla distriktsverksamheter är deras rutiner och regler. Grunderna för dessa regler lärs ut på undervisningsverkens verksamhetsutbildningar, och upprätthålls hårt i all verksamhet. Alla regler och rutiner måste följas till punkt och pricka; avvikelser tolereras ej och kan ofta få verksrättsliga följder. Rutinerna inkluderar förutom de relevanta arbetsmomenten mycket kontroll, dokumentation och rapportering. Utöver det inkluderar de också ofta många extra nästintill ritualliknande moment, som inte tillför något till själva arbetet men som finns där för att säkerställa att kritiska arbetsmoment inte glöms av och sker i korrekt ordning och på korrekt sätt. Detta gör att arbetet ofta tar längre tid än det hade kunnat göras, men anses bidra till kvalitet och spårbarhet. Att ifrågasätta regler och rutiner, även om man inte förstår deras orsaker, anses omoraliskt och i värsta fall excykliskt (se Exčykliker).

Medborgare tilldelas bostad av ett bostadsverk baserat på verksamhetstillhörighet och verksamhetsuppgifter. Detta sker regelbundet utifrån tillgång och behov, och det tillhör medborgarnas vardag att behöva flytta på grund av tilldelning av nytt boende. Vissa verksinrättningar inkluderar bostadsutrymmen i sina egna lokaler, men majoriteten av både verkare och stärkare bor i fastigheter särskilt avsedda för boende. Bostäder är ofta uppdelade i kollektiva utrymmen för hushållsverksamhet och allmänt umgänge, och privata rum för sömn, förvaring och privat umgänge. Det är möjligt att ansöka om flytt eller särskilt boende av olika anledningar, vilket beviljas i varierande grad beroende på anledning och tillgång.

Čyklo – “Cykeln” – är evig. Čyklo är ett abstrakt begrepp som syftar till det flöde av information, direktiv, lag- och rutinförändringar, verksamhetsomläggningar och ombyggnationer som styr och driver Město. Ingen har någon överblick över hur och varför Město fungerar, men likväl fungerar Město perfekt. För sitt eget och alla andras bästa är det viktigt att varje stadsmedborgare följer alla lagar, direktiv och relevanta rutiner. Allt har ett syfte, även det som kan verka meningslöst eller kontraproduktivt, och samverkar för att Městos maskineri ska fungera i evighet.

Inget förändras i Město, i varje fall inte långsiktigt eller i nämnvärd grad. Medborgare föds och dör, byggnader repareras, rivs och byggs upp, och verksamheter läggs om och justeras för passa fluktuerande behov. Městos nämnder och verk arbetar kontinuerligt för att förbättra och anpassa all verksamhet, men allt är slutändan likadant ut som det alltid varit. Cykeln dikterar i exakthet vilka produkter som ska tillverkas och tjänster som ska erbjudas samt hur detta ska gå till.

Čyklo är evig. Lěgo är evig. Město är evig.

Oföränderligheten är en ingrodd del av Městos kultur. Förutsägbarhet, oföränderlighet och rutiner uppskattas av majoriteten av dess medborgare, och bidrar till känslor av trygghet, igenkännbarhet och familjaritet. Det som är nytt, annorlunda och avvikande upplevs som fult, ointressant, obehagligt eller till och med farligt. En musikants talang bedöms utifrån hur väl denne följer musikstyckets originalnoter, en dansuppvisning bedöms utifrån hur väl dansarna imiterar de som uppfört dansen tidigare, en maträtt utifrån hur väl den stämmer med tillagningsanvisningarna.

En minoritet av Městos befolkning tycks dock ha helt andra känslor och upplevelser. I varje distriktsarkiv finns stora mängder dokumenterade samtal med sådana personer, som uppger att de i hela sina liv haft svårt att uppskatta och relatera till många av Městos värderingar. De känner sig uttråkade av förutsägbarhet, upprepning och slentrian. De känner sig ofria av strikta regler och rutiner. De känner sig frustrerade av att inte tillåtas förkasta, förändra och förnya, vilket de upplever skulle kunna öka arbetets effektivitet och resultatets kvalitet. Denna minoritet kallas både officiellt och i folkmun för exčykliker.

Exčykliker har två varierande innebörder och definitioner. I folkmun och inom moralverksamhet kallas samtliga medborgare med dessa tankar, känslor och upplevelser för exčykliker. Det är inte brottsligt, och anses inte som omoraliskt. Goda stadsmedborgare skuldbelägger aldrig, oavsett tankar och handlingar. Excykliskt lagda medborgare behöver stort moraliskt och emotionellt stöd för att kunna leva som goda medborgare, trots sina brister och besvär. I Lagens mening är en exčykliker någon som handlar enligt sina avvikande åsikter och känslor genom att bryta mot eller ifrågasätta regler och rutiner, eller verbaliserar och argumenterar för dessa åsikter. Exakt var Lagen drar gränsen för excyklism är inte allmänt känt, men många har hört talas om Exčykliker som drabbats av rättsliga konsekvenser.

För den analytiskt lagde är det uppenbart att exčyklikernas existens är en konstant del av cykeln, då all folkbokföringsstatistik visar att andelen exčykliker har varit konstant under en lång tid. En hypotetiskt perfekt räkning av hela Městos befolkning skulle visa att andelen är exakt 1 av 12.

Transport i Město sker med hjälp av automobiler, djurdragna fordon och spårvagnar på Městos gator, samt tåg drivna av ånga eller elektricitet på Městos järnvägsnät. I Městos kanaler går handframförda och motordrivna kanalbåtar. Det förekommer också linbanor till, från och mellan höga punkter, samt fristyrd eller linbanegående luftskeppstrafik. För verksamhetsrelaterade resor med den kollektiva trafiken uppvisas korrekt resepass utfärdat av relevant verk, exempelvis vid pendling mellan hem och arbetsplats. För nöjesresor eller andra privata resor betalar medborgare med kontanter.

Elektricitet från kolkraftverken går i stolp- och byggadsförankrade ledningar, och vatten och avlopp rinner i rör dragna varierande över och under jord. Telegraf- och telefonlinor, poströr, semafortorn och duvpoststationer bildar Městos kommunikationsnät.

Město är ett helt och hållet planekonomiskt samhälle. Produktion och verksamheter styrs om för att anpassas till förutsättningar och behov. Monetära summor betalas endast ut som arbetslön (i valutan platík – stadsmål för “liten lön”, betecknas med symbolen ¤), och används endast av enskilda medborgare för betalning av produkter och tjänster. Kontanter, i form av sedlar av lumppapper, transporteras direkt vidare från mottagande inrättningar till ansvariga kontanthanteringsverk för att senare åter betalas ut som lön. En arbetslön är 360 platík per klockdygn (inkl. verksamhetsstadgade vilodygn) och betalas ut varje liten cykel (360 ¤ x 12 = 4320 ¤) och är till för medborgarens alla nödvändiga eller livsförhöjande omkostnader. Alla kostnader och produktpriser är konstanta, och ingen inflation eller annan förändring av valutan existerar.

Många verksinrättningar är fabriker, manufakturer, verkstäder, åkerier eller andra industriella inrättningar för olika led i förädlingen av råvaror till färdiga produkter, samt transporten och förvaringen av dessa. Dessa drivs varierande av elektricitet, ånga, arbetsdjur eller handkraft, i enlighet med olika verksamhetsdirektiv. Många industriellt inriktade arbetsstyrkor växlar arbetsplats mellan olika industriverk utifrån behov.

Varifrån råvarorna kommer ifrån är dock helt okänt. Detta logistiska mysterium är inget som stadsmedborgare ägnar en tanke åt, då hela deras liv och kultur kretsar kring att inte behöva veta något som inte ingår i deras arbete eller privatliv. För någon som betraktar Město utifrån är det uppenbart att många nödvändiga råvaruindustrier saknas, så som jordbruk, skogssbruk, boskapsskötsel, fiske, gruvdrift, stenbrott, lertäkter och annat som inte passar in i stadsmiljön. Särskilt märklig är förekomsten av hållbarhetsbegränsade livsmedelsråvor i Městos elektriska kyl-och frysutrymmen, som inte gärna kan transporteras långväga.

De djur som existerar i Město är sådana som används som arbetsdjur, samt de som används för kapplöpning, kamper eller andra underhållningsformer. Exempel på arbetsdjur är arbetshästar, oxar, brevduvor och elefanter. Exempel på kapplöpningsdjur är hästar, hundar och strutsar. Kampdjur som förekommer är tjurar, hundar, stora kattdjur och olika kampfåglar. Jakt- och bytesfåglar förekommer också i tävlingssammanhang. Sällskapsdjur är olagliga, men används ibland av exčykliker och kriminella. Vilt levande djur existerar inte. Förrymda djur blir alltid snabbt infångade. Levande växter existerar inte i Město. Varken träd, buskar, blommor eller gräs står att finna. Det förekommer naturligtvis livsmedelsråvaror som någon från en annan värld skulle anse är, har varit eller kommer ifrån levande växter, men ingen vet var dessa råvaror kommer ifrån.