Jag säger er: Att Město är perfekt. Att Lěgo är perfekt. Att Čyklo är perfekt. Vi Stadsmedborgare är alla kuggar i Městos maskineri, noder i Čyklos graf, paragrafer i Lěgos text. Vi är delar av en perfekt helhet, men varje del är inte perfekt. Kuggar kan skära, paragrafer kan felrepresentera, noder kan divergera. Var ligger då skulden för dessa imperfektioner? Hos delarna själva, hos deras upphovsmakare, eller hos själva systemet?
     Jag säger er: Att ingen skuld finns, och att sökandet efter skuld är fruktlöst. Själva perfektionen i helheten ligger i förmågan att åtgärda imperfektioner genom att kassera och ersätta imperfekta delar. Reparatören, administratören och skriftställaren letar inte skuld. De kasserar och ersätter, vilket är deras ålagda uppgift som kuggar i det perfekta maskineriet.
     Jag säger er: Att varken den skärande kuggen eller den plikttrogna reparatören bär skuld, och att ingen skuld står att finna i denna församling bland varken dömda eller verkställande. Låt reparatören utföra sin ålagda arbetsuppgift, så att det perfekta maskineriet kan operera i evighet.
     – Zákodex-pastor Ackemíras förkunnelse inför avrättningen av 13 dömda exčykliker, Distrikt Centrum Förutsägbarhetens predikstorn 359-29-11

Město – “Staden” – är evig och oändlig. Město breder ut sig åt alla håll, och fungerar som ett jättelikt maskineri som ingen har överblick eller kontroll över. Inget förändras någonsin i Město, och allt är som det alltid har varit.

I Město finns inga ljusgivande himlakroppar på himlen och inga årstider. Himlen är konstant enfärgat grå och avger ett evigt skymningslikt bakgrundssken. Dag och natt är bara lagstadgade cykler för stadsbelysning, arbetstider och tidmätning. Ett evigt duggregn och en svag kylig blåst är det enda väder Město känner till.

Väderstreck och universella koordinater existerar inte i Město. Alla kartor och positionsangivelser är baserade på vinklar och avstånd till olika lokala höga landmärken, samt deras positioner i förhållande till varandra. Kartor är oftast linjerade och graderade utifrån ett specifikt riktningspunkt, med cirklar på standardiserade avstånd från punkten och kvadranter baserad på en rät linje mellan denna punkt och en annan riktningspunkt av relevans.

Ett “klockdygn” består av två 12-timmars klockcykler av låg respektive hög belysning – noční (nattetid) och denní (dagtid) – med start och slut kl. 00. En “liten cykel” består av 12 klockdygn och en “stor cykel” består av 30 små cykler eller 360 klockdygn. Efter 360 stora cykler börjar en ny “Stadscykel”. Det existerar inga kalendersystem eller rutiner för att hålla räkningen på stadscykler.

I skrift anges tid i standardformatet N/D+Timmar - Minuter (och eventuellt sekunder) med platshållande nollor för konstant mängd siffror, exempelvis “N00-34” eller “D08-05”. Datum anges i siffror på samma vis (stor cykel - liten cykel - dag), och räknar precis som vid klockslag antalet hela förflutna cykler (snarare än att ange pågående cykel, som i verkligheten), exempelvis 098-21-06. Tid-och datumangivelser är standardiserat över hela Město, och samma klockslag råder överallt.

Kulturen och teknologinivån i Město är löst baserad på verklighetens tidiga 1900-tal och sena 1800-tal. Kultur och språk är homogent över hela Město, även om minimala och ytterst lokala variationer och dialekter förekommer.

Språket som talas är městština – “stadsmål”. Detta motsvaras i verkligheten av västslaviska språk, främst tjeckiska, med enstaka influenser från syd-och östslaviska samt rumänska. Namn och terminologi är hämtat och inspirerat därifrån.